16 maj.

Vi börjar lite smått börja komma igång med bröllopsplaneringen igen. Hur vi nu lyckats klämma in det i allt. Kanske inte var de smartaste draget att komma på att måla alla inbjudningskorten själv, alla har en egen design. Så jag hoppas ni tänker på de då dom dimper ner i brevlådan och ni börjar garva. Jag har faktiskt lagt ner mycket tid på dom. Haha.. Pust!

Nu är det bestämt att det blir buffé i alla fall. Tänkte att vi kommer ju från ett matfriskt gäng. Bättre då att alla får förse sig själva än å snegla på grannens tallrik å se att den fått en lite större portion än en själv. För visst är de så? Grannen får ALLTID bästa köttbiten!

Sen jox å fix å sånt har jag helt förträngt å vet inte när jag skall koppla på de igen. Klänning? Va tusan skall man ha på sig? Va säger ni om en nudistfest? Är det nån som är lite blyg eller skulle de funka?

16 maj.

Var ju på Jakens utvecklingssamtal igår, det går mycket bättre. Han kan klä på sig själv - då han vill. Han äter oftast bra, dom jobbar på beteendet. Han sitter oftast med på samlingarna, är inte alltid aktivt med, men sitter iallafall i ringen rätt väg istället för med ryggen emot. Han har börjat söka sig mer till de andra barnen istället för att haffa en fröken och bara vilja vara med denne. Han är ju sällan med på utflykterna men då han är med fungerar det bra, ibland tvärstannar han å "orkar inte gå mer", men de brukar gå över.

Pedagogerna har jobbat mycket med att få han in i gruppen. Och han börjar bli mer accepterad av de andra barnen och dom börjar även acceptera att han har lite egna regler. Tex vid mellis har dom fria matplatser, men Jakob har "rätt" till sin plats om han vill ha den.

Dom gör ett jättebra jobb. Precis som vi önskar. Att få han in i gruppen och fungera med andra och att man ser individuella lösningar för honom och inte bara att alla skall göra lika.

Även om det såklart kräver en del av personalen så tror jag det kan vara "kul" också. Lite mer utmanande än "vanliga" barn, och va bra det skall kännas då man gör nått som fungerar. Att få se framstegen.

Fröken sa också att dom köpt in så alla har varsin sån där bok "Barn som väcker funderingar" just för att den är så himla bra och lättläst, ger många aha upplevelser och tips på hur man hanterar olika situationer. Så ni som kommer jobba, eller jobba med förskolebarn, KÖP den, LÄS den!

Fröken ville inte säga nått om ev. resurs till hösten. Dom är ju alltid så himla hemliga med allt, vill inte säga just nå. Vi fick ju veta massor av Jakobs gamla resurs innan det blev officiellt.. haha.. Däremot har en annan lärare på förskolan i så fall försagt sig då hon nämnde att hon inte visste vad som hände till hösten, om hon skulle hamna på någon avdelning eller som "resurs" för Jakob. Så, det verkar som att dom har de i åtanke iallafall. Och jag hoppas då det, det låter ju fortfarande som att han behöver extra mycket stöd i olika situationer. Å ju tidigare desto bättre.

Det känns så lätt då det går bra, men det behövs inte mycket för att det skall gå fel heller. Sist jag lämnade han stod en ny mamma i hallen samtidigt som två av pedagogerna pratade med henne och skrattade högt. Jakob blev helt förskräckt och gick ut igen å ville inte gå in, så han stannade ute å lekte.

Jag vet inte om jag har rätt, jag är ju rätt bra på att läsa in saker som inte stämmer, men jag fick känslan av att dom ser på Julia med "nep-glasögonen". Att hon då hon blivit lämnad bara vill vara med den fröken som tagit emot henne, och att hon ibland beteer sig bebisaktigt och att det beteende är jättesvårt att bryta å frågade hur vi gör. Jag sa att jag har aldrig ens tänkt på nått sånt, så jag vet inte. Sen var de inte så mycket mer med det. När jag kommer hem frågar jag Jan om han vet va dom menar, men han kunde inte heller komma på nått, så jag måste fråga dom sen vad dom menade. Dom glasögonen kan dom i så fall ta av sig. Visst, Julia kanske tagit efter en del beteenden från Jakob, men det är för att hon är i den åldern, hon härmar allt å alla. Men Julia har inte nån problematik som Jakob. Hon är väldigt "normal" i mina ögon. Världens lättsammaste barn!

Hur som haver. Det är väldans skönt då saker går åt rätt håll. =)

15 maj.

Jag tror dom vet precis vilken enkät som innehåller mina svar, haha.. ;) (Jakobs avd.)

Jag får den känslan iallafall. Men det är ju bra. Att dom säger det jag vill höra. ;) Haha.. =)

15 maj.

Har varit på första utvecklingssamtalet för Julia idag. Fröken hade intervjuat henne. Vem är det som bor där du bor?

"Malin, pappa"
Är det någon mer, har du nån storebror? hade fröken frågat.
"Jakob och Jag" hade hon då svarat.

Haha, här är man förpassad till att vara Malin, Malin, Malin.

Undrar vart mamma bor? Haha.. ;)

15 maj.

X, X, X och X

Det är härligt att ni lyckats vända Jakob från att avsky dagis till att springa dit så fort han kan.

Alla är verkligen supermåna om att ta emot Jakob då han kommer, kommer fram och hälsar och kramas fast att han ofta vänder ryggen till. Men man ser att han blir glad och trygg och det betyder massor för honom (och oss). Jag vet inte hur det är för er, men för oss känns det som att Jakob tycker att alla fröknar är bra! =)

Vi är glada och tacksamma för det. Utan ert engagemang och hur ni fått Jakob att bli trygg på dagis hade det inte varit så bra som det är nu.

Jag är glad att ni tog er tid att läsa boken jag hade med. Jag är glad för att X är på avdelningen

(och hoppas att hon får stanna även till hösten).

Toppen också att vi får mail om saker som händer. Då är det lätt att förbereda Jakob. Vi är ju inte med på utflykterna speciellt ofta, men sist då ni skulle till Teknikenshus är första gången jag sett Jakob springa in i ledet utan en enda protest. Och de mycket för att han visste vart ni skulle, en sån enkel grej som att veta vad som kommer hända besparar Jakob mycket stress och osäkerhet. =)

Rutiner och förutsägbarhet. A och O.

Ja, det var väl de jag hade på hjärtat, som en uppföljning på mitt förra brev. Ni får hänga upp det här nånstans å tänka att fy fan va vi är bra! =)

Tack!

/Malin, Jakobs mamma.

11 maj.

Julia har då inte ärvt mina gener inte. Hon är så ordentlig å noga med allt hela tiden. Hon ställer tillbaka saker då hon har lekt färdigt.

När hon inte tycker om maten plockar hon diskret ut den och lägger den brevid tallriken och äter sen det hon tycker om och puttar den andra åt sidan lite snyggt sådär. Hon varken skriker eller påtalar att det är äckligt.

Här om dan skulle hon smaka senap och pickles på korven eftersom pappa hade det på sin, så hon fick lite på ena sidan. Ni skulle ha sett hennes minspel då hon åt de. Hon ville ha mjölk direkt sen. Men inte ett ord om att det var dåligt. Jag frågade om det var gott å då svarade hon : Mmm.. Sen väntade hon en stund innan hon bad om ketchup på resten av korven. ;)

När hon vill spola på toaletten så tar hon ett ark toalett papper å "snyter sig" eller låssas torka på nån yta brevid innan hon slänger det och spolar. Säger man sen att de räcker så slutar hon direkt.

Hon gillar att pilla på med vattnet och nyss hittade jag henne inne på toan. Hon har till och med tagit av sig tröjan.






Kontraster.

10 maj.

Skolarbetet tar mer tid än jag räknat mig å nu börjar tiden bli knapp så man har de man gör. Bortsett från ett 4års kalas 1 maj har vi knappt träffat andra människor. Å nu har jag en av mina längre jobbperioder framför mig, plus att det är röda dagar å andra ledigheter (= barnen är hemma). I helgen blir det dock mer kalas x 2 dessutom.

Plugg plugg! Det kommer gå, det är jag säker på, men det gäller att ta vara på tiden. Inge flams å inge trams. Som idag. Karln kommer hem sent så jag skall plugga allt va jag förmår då ungarna somnat! =)

Det är kul också. Fritidsvetenskap är väldigt kul. Teorier. Förstå sig på ungdomar. Socialisationsteorier. Kul. Kul. Kul. Kuk. Kul.

(skulle bara se om nån reagerade).


Nu snart jobbeli jobb, jobb.

Titta dessutom va synd det är om mig, jag jackade upp mig, ja det var nog ett av de djupare jacken jag lyckats tillbringa mig själv. Är väl över en vecka sen, men inte hade de nån brådska på att läka, ohh nej, dumma finger.



Det kom dessutom massa blooooood. Vet ni vad? Jag kommer aldrig bli sjuksyster. Sår är inte riktigt min grej. Dom lämnar jag åt min perversa syrra som går igång på att pilla bort döda huddelar på ruttna diabetesfötter. Jaki. Okej, gå igång kanske var en överdrift.

9 maj.

Medan mamma å Krille var å roade sig som bäst på valborg smet jag iväg till knarkbyn för att pimpa köket lite.
Efter att ha sett samma gardiner hänga uppe i 10 år (typ) kände jag att det behövdes förnyas lite. ;)


Om nån är sugen på gardinerna ovan så lägg ett bud! ;) Observera Julduken, den får du på köpet!



Tyvärr kan jag inte göra nått åt själva renoveringsprojektet dom lever i, men nya gardiner, ny duk, nya värmeljus, ny filt, nya kuddar och nya blomkrukor ger ju iallafall ett liiiiite bättre intryck! ;)

Tur också att dom gillade det. Var lite risky med orange på gardinerna. Men det gick hem! =) Sen tycker jag ju det gör sig bättre live, känns lite knepigt på bild.

Jag och Jan skrockade lite innan om att ja, men nu kanske dom får se att man kan ha det lite mysigare om man renoverar klart. Vet ni vad det första mamma säger är: Ååå, det blev ju jättefint, nu behöver vi ju inte renovera nå mer.

HAHAHA! Damn!

Å Krille då. "Först såg jag duken och tänkte att inte har väl vi en svart duk. Gardinerna tänkte jag inte på förrän Eva sa det."

9 maj.

En sån där dag då man får sova ut på morgonen, då man får duscha i lugn och ro.

En sån där dag då man åker till leksaksaffären för att köpa en present, åker vidare till Ica å sen hem utan ett enda gnäll.

En sån där dag då man när Jakob är så trött att han inte orkar klä på sig leker att han är en gamling som får hemtjänsten på besök som kommer å klär på han.

En sån där dag då man upptäcker att Julia plockat fram målarfärg och vatten själv och i brist på papper målat på bordet och pusselbitarna och man bara ler inom sig och uppskattar uppfinningsrikedomen.

En sån där dag då grillkorv och bröd känns som en festmåltid.



En sån där dag som man gärna upplever igen.

8 maj.







Den som är uppsats-skadad får leva med att jag inte håller speciellt hög kvalite i mina referenser, jag är inte ute efter att få pris i utformning, jag vill bara ha poängen. ;) Detta är dessutom en A-kurs. ;)

8 maj.



Jag och Jan har ju börjat spåna och fantisera om en husvagn. Hipps vipps ringer mamma å säger att hon köpt en. Så att vi kan få prova på om det är något för oss, och för att syrran med familj också skall kunna fara ut å rasta sig i sommar nu då dom är så isolerade.

Nä, vi är inte bortskämda, inte alls..

8 maj.

Jan skulle kunna ta jobb på Lyxfällan, iallafall som diagramgörare.



Han har suttit i FLERA timmar och gått igenom våra konton över ett år tillbaka och sammaställt precis vart alla pengar går. Orka torka säger jag bara.

Efter alla dessa timmar och sammanställningar säger han: När vi har betalat alla räkningar å mat å sånt har vi över X kronor att köpa prylar för.

"Ja, men de visste jag ju redan" Hehe, jag behöver inga excellark för att ha koll på vår ekonomi, det ser jag ju direkt då jag betalat räkningarna. Haha.. Men nu vet Jan också det jag vet! =)

För er som undrar vad det kostar att vara familjen Karlsson så har vi ett snitt på 25 000 kronor i månaden, det är vad som krävs för att driva våran familj. Det är alltså inkl. allt. Lån, ränta, buss, bil, mat, mediciner, vatten, el, dagis, tomrätt, samfällighetsförening, STUDIELÅN, osv.. Dvs allt.. 25 000 kronor. Hehe, tur man har ett jobb att gå till. ;) Hehe, nä men man lever ju efter sina tillgångar och jag ser ingen anledning till att snåla. Jag vill leva nu. När jag blir gammal kommer jag ändå sitta skrupplig i nått hörn å ruttna. Så därför tänker jag ha det bra nu och göra precis det ja vill! =)

Tänk då att utöver dessa driftskostnader har vi lyckats amortera bort ett topplån på över 40.000, ett kök för 50.000 och en bil på ca 20.000:-

Tur man har en karl som tjänar bra brukar jag säga.

Så här ser våran inkomstfördelning ut, hahahaha.. Ja, han har gjort diagram för allt! ;)



Tänk att då vi träffades hade vi varsitt studielån på drygt 7000 kronor i månaden, sen då vi fick Jakob och Jan började som trainee så fick han ju ut 12 000 i månaden, ett jättelyft tyckte vi då och kände oss väldigt rika! ;)

4 maj.

Jag känner mig så överväldigt tacksam, över allt och alla.. Skulle nog kunna skriva 5 sidor om allt jag är tacksam för, men tar det en annan gång, då jag har tid.

Men det är bra att vara tacksam. Att se det positiva och inte bara de negativa (som annars är min starkare sida). ;)

Tack!

3 maj.

Hur kan man inte bli berörd..

Blogmalplace <--- Klicka här!

Oavsett va folk säger och tycker om diagnoser är jag så glad att vi gjort våran utredning och "utbildat" personalen redan nu. Jag vill inte vara den är pappan som tittar i backspegeln och konsterar:

"Det är en sak med lärares, klasskamraters och andra barns föräldrars oförstånd. Den kan man hantera. Det värsta är oförståndet som uppdagades när väl diagnos var ställd, ens eget; då man insåg att man försökt uppfostra bort saker som ingår i ett funktionshinder. Som att ”uppfostra” någon utan ben att springa, eller en fisk att joddla, det går ju inte.

Vi (jag och min fru) har fått lära oss att det är bra att titta i backspegeln ibland, men gör man det hela tiden åker man i diket. Det till trots fylls jag av skam ibland inför vad och hur jag försökt få honom att göra eller inte göra saker han inte kan eller inte kan låta bli att göra."

Även stunder då det känns bättre och flyter på får vi inte glömma att Jakob är Jakob. Världens bästa Jakob. Vi försöker hålla balansen mellan vad som är rimligt och vad som är curling. Nog blir han rätt curlad, det säger jag inget om. Men samtidigt är det en bättre väg att vandra. Sätter vi oss emot, sätter han sig emot. Gör vi ingen stor grej av de gör inte han heller det. Idag klädde han på sig kläderna helt själv, på eget iniativ. Igår kunde han inte klä på sig alls. Jag blir alltid lika stolt när nån "förstör hans planer" och han försöker argumentera och förklara vad han vill istället för att blir arg. Då känns de bra! Han är så klok!

3 maj.

Igår "cyklade" Jakob hela vägen till Universistet och tillbaka. Han som knappt sitter på cykeln i mer än 2 minuter. Men nu när den blivit lite mer intressant så kanske de lossnar! ;)

Sen efter middan knackade granngrabbarna på hos oss å frågade om Jan kunde komma ut och ge dom fart i kompisgungan, hahahahahahah.... ;)